När dottern var runt tio år tänkte vi att hon kanske skulle vilja börja med någon form av sport. Min sambo frågade vad hon var intresserad av och svaret var tydligt.
Eh, OK... Kanske inte det svaret vi förväntade oss...
Men det kan ju vara bra för en späd liten räka att träna upp förmågan att slåss - så vi skred till verket. Karate föll inte i smaken, det var lite för mesigt tyckte den väna tioåringen. Men Muay Thai – thaiboxning- blev en lyckoträff!
Vi hittade ett ställe som drevs av tidigare EM-mästaren och tiofaldiga SM-vinnaren Thomas Rasmussen. Han hade tatueringar i ansiktet och ryktet sa att han var kopplad till helt fel MC-gäng. Men gymmet var trevligt, träningen utmärkt och dottern trivdes.
Jag tänkte att ska man lära sig fightas och dessutom gå självförsvarskurs, vem kan vara bättre att lära ut än han? En absolut legendar i kampsports-Sverige.
En kväll när dottern tränade satt jag utanför och väntade, när Thomas slog sig ner vid bordet. Jag passade på att fråga lite om thaiboxning och hans karriär inom det.
Jag undrade vad det var som hade gjort honom så framgångsrik. Hur blir man EM-mästare i en av världens tuffaste sporter? Jag förväntade mig att han skulle prata om olika träningsformer, fysiska förutsättningar eller vikten av disciplin. Kanske höghöjdsträning?
Svaret kom blixtsnabbt.
Du måste ha det rätta hatet!
Såklart! Så dumt av mig att tro nåt annat - givetvis är viljan det absolut viktigaste att ha med sig. Drivkraften, det som för dig framåt. Och efter det kommer allt det andra, som typ träning och begåvning för ämnet. Men har du inte viljan, då spelar resten ingen roll.
Hans ord har stannat hos mig. Analysen är ju klockren och totalt fri från all coach-jargong. Och förstås var han en fantastisk tränare.
Vad kan det betyda i din organisation?
Förhoppningsvis har vi mer positiva drivkrafter än ett bra hat. Men en stark målbild och en äkta vilja för att genomföra är ju verkligen en bra grund för att komma någon vart!
När det kommer till att få rätt förändring att hända, brukar jag bland annat använda det så här:
När du behöver personer till ett visst uppdrag - vilka räcker upp handen och VILL? Välj bland dem. Det är nämligen det viktigaste kriteriet. Och att man VERKLIGEN vill, inte bara säger att man gör det för att det låter bra.
När en person eller en grupp inte jobbar mot målet som det var tänkt från ledningens sida, måste man ibland fråga sig - vad har de för drivkrafter? Vad är viktigt för dem? Kan vi använda oss av det, för att uppnå målet för verksamheten? För själva motivationen kan vara svår att ändra – då är det bättre att utforska hur man kan koppla ihop motivationen med målet.
När jag jobbar som moderator för ledningsgrupper så är det alltid en fråga - VILL man verkligen det här? Ibland är det rätt tydligt att delar av gruppen faktiskt inte alls har drivkraften som behövs för att genomföra. Då kommer ingen höghöjdsträning i världen råda bot på det.
Hur tänker du? Har du koll på ditt teams drivkrafter? Hur jobbar du med frågan?
🎧 Poddtips
Vill du reflektera mer om människor och våra drivkrafter på ett mer eftertänksamt och behagligt sätt, så kan jag varmt rekommendera TEAL-podden och de korta intervjuerna med Marika Ronthy. Marika är psykolog och har jobbat med ledarskapsutveckling i flera dimensioner under många år. Nu paketerar hon sin kunskap på ett sätt som bjuder in till reflektion och att man vågar prova nytt.
15-20 minuter långa intervjuer, perfekt för ett avsnitt eller två på väg in till kontoret.
📖 Boktips
Marika har också skrivit flera böcker, hennes senaste heter Vägen du ännu inte gått : ledarintelligens med själ, hjärta och hjärna. Den rekommenderas också varmt när du vill utveckla ditt ledarskap och dig själv som person.
Det var allt för denna gång! Hoppas ni som är på sportlov har det härligt ute i naturen. Vi andra kan njuta av lite lugnare tempo på kontoret, så att man till exempel hinner skriva klart sitt nyhetsbrev!
Ta hand om er och hör gärna av er med era reflektioner!
/Lena
PS Bilden är från när dottern började träna thaiboxning i Ho Chi Minh City. Det visade sig att hon inte alls hade det där hatet, utan valde att sluta efter några år. Men först hade hon lärt sig hur man utmanar brorsan så att han viker ner sig och springer in på rummet. Kanske räckte det så.